I artikeln ”Assyriska grymheter som får IS att blekna” dömer Nils
Forsberg ut assyrierna som brutala barbarer, men glömmer att de var
tidiga skapare av civilisation. Hans jämförelser mellan dåtidens
assyrier och dagens IS är dessutom kränkande mot folkgruppen – inte
minst för att dagens assyrier förföljs och mördas av just IS.

IS är obildade tölpar i jämförelse med de assyriska mördarna, det var originalrubriken som prydde artikeln i Expressen. I artikeln, skriven av Nils Forsberg, får författaren assyrierna att framstå som blodtörstiga varelser som i sin tur får IS dåd idag att blott liknas vid en skugga av dessa forntida ”barbarer”. Forsberg som varit på utställning på British Museum har genom sina upplevelser av de otaliga monumenten på plats skapat sig en uppfattning om assyrierna som en grym folkgrupp. Författaren har dock utelämnat väsentliga delar av assyriernas historia, och har istället hängett sig helt åt att svartmåla och därigenom också förolämpat den assyriska folkgruppen som idag blir förföljda av just terrorgruppen IS.

Vilka var egentligen assyrierna och vad har de gjort sig kända för genom historiens gång?

Någon gång kring 2000 f. Kr. växte det assyriska riket fram. Assyrien är oftast känt som världens första militära supermakt och assyrierna har gjort sig kända som modiga krigare, något som exempelvis kan bevittnas genom kung Ashurbanipals beskrivningar av sina härtåg som Nils Forsberg hänvisar till.
Men var krigskonst det enda de forntida assyrierna sysslade med? Den uppfattningen kan tyvärr läsaren av Forsbergs artikel få och då missar man det viktigaste som assyrierna gjort sig kända för genom historiens gång. Forsbergs korta omnämnande av Ashurbanipals intellektualitet och bildning ger inte alls rättvisa åt den storhet som Assyrien gjort sig känd för i vetenskapligt och kulturellt hänseende.

Få imperier och stormakter är så väl utforskade som det forntida assyriska riket. Det finns till och med en egen vetenskaplig gren inom historieforskningen kallad assyriologi. Inom denna vetenskap kan vi läsa om assyriernas och deras tidigare förfäders bidrag till världskunskapen genom uppfinningar som hjulet, skrivkonsten, det decimala talsystemet, Arkimedes skruvprincip, Pythagoras sats med mera. Listan kan göras lång, men författaren och intresserade läsare hänvisas gärna till forskning av framstående assyriologer såsom Simo Parpola och H.W.F. Saggs med flera. I Saggs bok The might that was Assyria skriver han bland annat:
Certainly they could be rough and tough to maintain order, but they were defenders of civilization, not barbarian destroyers.

Enkla sökningar och uppslag på internet eller i populärvetenskapliga böcker om folkgruppens historia hade också kunnat leda till att denna snedvridning av folkgruppens historia undvikits. Men författarens tunnelseende har bortsett från detta.

Inget unikt för den tiden och de riken som fanns då

Forsberg har helt rätt i att de assyriska erövringarna ibland var grymma i hur de utfördes. Men detta var inget unikt för den tiden. Samtida riken som Egypten och Persien utförde liknande handlingar i sina erövringståg. De forntida assyriska makthavarna såg dock till att använda dessa grymma handlingar i deras skrämselpropaganda för att sprida skräck bland sina grannar. Man bör alltså ha i åtanke att riken på den tiden saknade naturliga landsgränser som vi har idag. Assyrierna var omringade av aggressiva nomadstammar och den offensiva politiken och skrämselpropagandan var något som krävdes för att hålla ordning i dåtidens kaos. Vi behöver inte heller gå tillbaka särskilt långt i historien eller långt ifrån våra egna hem i västvärlden för att hitta andra grymma tilltag – som exempel kan nämnas häxjakten i Europa, 1900-talets världskrig eller för den delen USA:s hantering av straffångar i Guantanamo.

Forsbergs liknelser och jämförelser mellan terroristorganisationen ISIS och ett världsledande imperium som Assyrien med statsapparat, kultur, filosofi och sofistikerat politiskt system m.m. vacklar därmed på flera punkter. Man kunde därtill ha hoppats på att den bild som Bibeln förmedlar om assyrierna inte längre skulle leva kvar. Denna syn hade man förr i tiden. Detta var dock i princip innan upplysningstidens era, innan utgrävningar och minst hundra år av forskning om folkgruppens historia. Att som skribent och dessutom med epitet som konstredaktör falla i denna fälla inger inte mycket trovärdighet.

En av de mest utsatta folkgrupperna

Assyrierna har ända sedan det assyriska rikets fall och sedan folkgruppens kristnande varit en av de mest utsatta folkgrupperna genom världshistorien. Assyrierna har genomgått förtryck, förföljelser och massakrerats genom åren. De har dessutom utsatts för flertalet folkmord. Under första världskriget utförde Osmanska riket det första moderna folkmordet som fick över 2 miljoner kristna, assyrier bland andra, att sätta livet till genom ohyggliga massakrer och deportationer.

Förföljelserna och folkmorden tog inte slut efter första världskriget och det som gör Forsbergs artikel än mer stötande och otidsenlig är att assyrierna håller på att utrotas av just IS idag. I och med IS intåg i Mellanöstern tvingades majoriteten av ursprungsbefolkningen (assyrier) i Irak och Syrien att lämna landet på flykt. IS har inte bara massakrerat de kristna assyrierna genom brutala mord. De har dessutom sett till att systematiskt förstöra assyriskt kulturarv och konst, och därigenom försökt att helt utplåna folkgruppen från jordens yta. Detta sker under en tid då mänskliga rättigheter och demokrati är något som i stora delar av världen uppfattas som uppenbart och grundläggande, även det en stor skillnad mellan de tidsepoker som Forsberg vill jämföra.

Många assyrier känner sig förnärmade av Forsbergs liknelser med den terrormilis som idag mördar och driver ut assyrierna ur deras hemland. Att beskriva assyriernas erövringar och militära stormakt som grymma är visserligen inte helt felaktigt, men att utelämna alla andra delar av deras rika historia och att därtill göra liknelser med assyriernas nutida brutala förövare är orättvist, oriktigt och sårar många svensk-assyrier idag.

Tyvärr svarade inte Expressens kulturredaktion eller chef Karin Olsson på något av kritiken som ramlade in i mejlboxen, inte heller denna replik mot Forsberg. Något som kan tyckas uppfattas som att de inte vill ta till sig av kritiken förd mot dem och artikeln i fråga.