I en ny vetenskaplig artikel kastas nytt ljus över hur orden ”assyrier” och ”syrier” användes vid vår tideräknings början. Svante Lundgren har läst den och funnit mycket som är intressant.

Sedan lång tid tillbaka har forskarna debatterat förhållandet mellan termerna “Assyrien” och “Syrien”. Många har varit av den åsikten att termerna är synonyma och i och med fyndet av den så kallade Cineköy-stenen är detta inte bara en teori, utan bevisat fakta. Professor Robert Rollinger uttryckte sig på följande sätt:

Detta kommer att sätta punkt för diskussionen, det är jag hundra procent övertygad om. Assur och Sur, Assyrien och Syrien betyder samma sak.

Nu har Nathanael Andrade, biträdande professor i historia vid University of Oregon, publicerat en artikel där han analyserar hur termerna “assyrier” och “syrier” användes av författare som skrev på grekiska vid vår tideräknings början. Andrades artikel, som publicerats i den ansedda tidskriften Journal of Near Eastern Studies har på sedvanligt sätt en lång titel: “Assyrians, Syrians and the Greek Language in the late Hellenistic and Roman Imperial Periods”.

Artikeln är inte helt lätt att ta till sig, framför allt för att ämnet som den analyserar är så komplext. Vid denna tid användes de två termer som är i fokus för studien inte på ett utan på flera olika sätt. Eller som författaren uttrycker det:

De två termerna kunde användas som synonymer, men de antydde också betydande skillnader.

Med andra ord: ibland betydde “Assyrien” och “Syrien” samma sak, ibland stod de för skilda saker. Man kan kanske jämföra med hur termerna “Norden” och “Skandinavien” används idag. Ofta används de som synonymer, men strikt taget finns det en skillnad: “Norden” är en politisk term (de nordiska länderna, medlemmar av nordiska rådet), medan “Skandinavien” är en geografisk term (och omfattar bara tre av de nordiska länderna).

Så vart för det här oss? Termen “Syrien” användes i regel av grekisktalande författare för att beteckna den romerska provinsen Syrien. Invånarna i provinsen kallades “syrier”, men det gällde inte bara för dem som var etniska (as)syrier, utan också för dem som var till exempel greker. Den som slog fast språkbruket på denna punkt var den grekiske historieskrivaren Herodotos, som levde på 400-talet f.Kr. Han skrev att de som grekerna kallade “syrier” var assyrier. Men han gjorde samtidigt en skillnad mellan området väster om Eufrat, som han kallade “Syrien”, och området öster om floden, som han kallade “Assyrien”.

Andrade visar i sin artikel att det grekiska och romerska språkbruket ledde fram till att det fanns två, motstridiga kutymer: å ena sidan användes “assyrier” och “syrier” helt synonymt, å andra sidan fanns det en skillnad mellan dessa två, där “syrier” betydde alla invånare i provinsen Syrien oberoende av bakgrund och språk.

Författaren går sedan vidare med att analysera hur tre antika författare använde dessa termer: Meleagros av Gadara, en poet som levde på 100-talet f.Kr. och var grek från Syrien, Lukianos av Samosata, författare som levde på 100-talet e.Kr. och skrev på grekiska men betecknade sig som assyrier, samt Tatianus, kristen assyrier som levde på 100-talet e.Kr.

Andrades slutsats av analysen är följande:

Grekerna började först skilja mellan syrier och assyrier under den klassiska perioden. Enligt deras perspektiv levde syrierna i Levanten väster om floden Eufrat och assyrierna levde i regionen Mesopotamien öster om floden. Grekerna menade att syrierna och assyrierna delade samma etniska härstamning och kulturella egenskaper, framför allt det arameiska språket, men de delade godtyckligt upp dem i regionala kategorier.

Att “assyrier” och “syrier” hade samma etniska bakgrund betyder, enligt Andrade, att “syrierna var assyrier, men de utgjorde en diskret, särskild delmängd av dem.”

En nutida anti-assyrier kan naturligtvis säga att grekerna var ute och cyklade. Men ingen kan säga att de arameisktalande i Mesopotamien och Levanten började kallas “assyrier” först på 1800-talet. Redan hos de gamla grekerna var det communis opinio att det här handlade om ättlingar till assyrierna.

Och förresten, Tur Abdin ligger öster om Eufrat.

 

Svante Lundgren