Att döma kurder för brott mot assyrier i Syrien kan tolkas som ett tecken på att kurdiska partier ser allvarligt på sådana brott. I sin analys av det senaste exemplet gällande mord på assyriska ledare hävdar Johannes Khawsho att en sådan ”rättsprocess” inte automatiskt innebär att rättvisa skipats.

Den 25 juli 2015 utfärdade den självutnämnda kurdiska “folkdomstolen” i Kamishli i nordöstra Syrien domarna mot de fyra kurder som var åtalade för mord och mordförsök på två assyriska ledare. Offren är den mördade David Jendo och den svårt skadade Elias Nasser, ledare inom den lokala assyriska styrkan Khabours väktare. Gärningsmännen tillhör YPG (Kurdiska Folkets Försvarsenheter). Två av dem erkände mordet och dömdes till 20 års fängelse, den tredje fick 5 år och den fjärde 1 år.

Processen regisserades och övervakades av representanter för det kurdiska självstyret i norra Syrien, Rojava (som utropades i november 2013 av Demokratiska Unionspartiet, PYD). Från assyriskt håll närvarade bland annat Dawronoyes militära råd MFS (Mawtbo Fulhoyo Suryoyo), Khabours väktare och en del anhöriga till offren. Den farsartade tillställningen var tydligt präglad av en kurdisk politisk agenda och byggde på allt annat än en rättssäker grund. Information som har kommit ut gör gällande att det rentav hölls politiska tal inne i rättssalen.

Den absolut viktigaste faktorn i ett sådant politiskt mord borde vara motiven och de bakomliggande orsakerna. Domstolen ignorerade helt motivbilden och behandlade ärendet som en personlig konflikt om pengar som slutade olyckligt. Grundläggande komponenter i en rättsprocess saknades, exempelvis att genomföra en ordentlig undersökning, hålla riktiga förhör, ta reda på vilka som ligger bakom beslut och planering, granska orsakerna etc. Domstolen nöjde sig med att åtala de personer som den överlevande Elias Nasser pekade ut och fråga om deras delaktighet i brottet. De erkände att de utförde dådet och dömdes. Därmed anser domstolen att saken är utagerad.

Människorättsorganisationen Assyrian Human Rights Network (AHRN) nämner t ex att förövarnas identitet inte är helt klarlagd. De tilltalades med påhittade kodnamn (beteckningar som används internt inom YPG). Det är också oklart hur och av vem straffen kommer implementeras med tanke på otydlighet gällande myndighetsstruktur och utövning. Det finns en klar risk att domarna förblir en pappersprodukt. En annan fråga är vilken lag som domstolen utgått från. Det finns ingen specifik offentlig lag i Rojava som den stödjer sig på. Inte heller syrisk lag verkar gälla eftersom det i brottsbalken där stadags om dödsstraff för mord!

Jag hade naturligtvis inte väntat mig att domstolen skulle blottlägga de politiska drivkrafterna bakom händelsen och avslöja Kurdiska Demokratiska Unionspartiets (PYD) metoder att trakassera och likvidera dem som vägrar gå i dess ledband. Ännu mindre att röja PYD:s planer på att försvaga och tysta den assyriska folkgruppen så att man obemärkt kan annektera dess landområden och egendomar i syfte att befästa självstyret (Rojava) på sina egna villkor.

Denna mörkläggning förvånar mig inte. Men att PYD försöker ge sken av legitimitet åt denna så kallade rättsprocess är löjeväckande. Att “folkdomstolen” är politiskt tillsatt och styrd för att agera i en viss riktning är rätt uppenbart.

Frågan jag ställer mig är hur PYD hade agerat om Elias Nasser inte överlevt och pekat ut de skyldiga! Skulle det då ha blivit någon rättsprocess överhuvudtaget eller skulle händelsen behandlats på samma sätt som man har gjort i Iraks kurdiska region under många år, dvs. notera “förövare okänd, inga vidare åtgärder”.

En artikel om domen på Rojavas hemsida finns här.

Johannes Khawsho