Finländaren Simo Parpola revolutionerade den assyriologiska forskningen och är nöjd över att ha bidragit till att stärka assyriernas självkänsla. Hujådå har intervjuat en levande legend på ett hotellrum i Helsingfors.

Simo Parpola är idag pensionär, men långt ifrån sysslolös. Han har sluppit undervisningen vid universitet, men fortsätter att forska och skriva som förr. När han ser tillbaka på sin karriär är han nöjd.

– Jag upplever att jag har gjort något för assyrierna. Ända fram till 1990-talet fanns det assyriologer som menade att det assyriska folket försvann efter imperiets fall. Det gör man inte längre och det beror i hög grad på mig.

Parpola är inte bara glad över att ha kunnat göra något för det assyriska folket. Han identifierar sig med det.

– Jag är assyrier. Jag har sedan jag var 17 år läst och skrivit assyriska. Mitt hjärta blöder över allt lidande som assyrierna gått igenom under tusentals år.

 

Tonårsdrömmar

Allt började i 1950-talets Helsingfors. Simo Parpola föddes i den finländska huvudstaden är 1943 under brinnande krig. Den stora vändpunkten kom när han var 12 år gammal.

– Jag läste en bok, en reseskildring som berättade om hur man gjorde viktiga upptäckter av lämningar från forntida kulturer i Mexiko. Jag drabbades av ett enormt intresse för forntida kulturer. I fem års tid drömde jag om att få ägna mitt liv åt att studera de gamla aztekerna och mayafolket i Centralamerika.

Så blev det dock inte och det kan assyrier och assyriervänner vara glada för.

– Det visade sig att det närmaste stället där man kunde studera dessa kulturer var Hamburg. Det var inte realistiskt i början av 1960-talet att en 17-åring skulle flytta till Tyskland. Så det blev assyriologi istället, för det kunde man studera i Helsingfors.

Professorn i assyriologi vid Helsingfors Universitet, Armas Salonen, var de facto Parpolas morbror, som han hade haft ett nära förhållande till under uppväxten.

– Men när jag studerade gynnade han inte mig för att vi var släkt, snarare tvärtom, vilket bidrog till att jag snart sökte mig utomlands. Och här vid universitetet hade jag mer att göra med Jussi Aro, som var docent. Han undervisade mig i det neo-assyriska språket redan under det första läsåret.

 

Forskning utomlands och hemma

År 1963 bar det av till Rom, där Parpola studerade för den tidens främsta kännare av allt som hade med det neo-assyriska imperiet att göra, Karlheinz Deller, en tysk jesuit.

– Följande år tillbringade jag sedan fyra månader tillsammans med Deller i London. Vi gick igenom och så småningom utgav vi Sargondynastins brev. Det handlar om sammanlagt 4 000 brev från tiden 720-645 f.Kr. Vi bodde på samma hotell, Deller och jag, och på kvällen gick vi igenom vad vi hade lärt oss under arbetet med breven på dagen. Det var mycket lärorikt för en ung student.

Parpolas magisterarbete, som utkom 1965, handlade om dateringen av dessa brev. År 1971 disputerade han på en avhandling som analyserar 400 brev som assyriska lärda skrev till kungarna Esarhaddon och Assurbanipal. I avhandlingen använde Parpola en helt ny metod. Med hjälp av en astronom kartlade han olika astronomiska företeelser, bland annat solförmörkelser, under denna tid. Dessa fenomen omnämndes i breven vilket gjorde det möjligt att datera dem.

– Jag var ung och ivrig. Jag jobbade hårt. Jag insåg att det var det enda sättet att klara sig inom detta område.

I slutet av 1960-talet flyttade Parpola till Heidelberg där han under tre år arbetade som assistent åt Deller. Efter två familjetragedier, ett missfall och ett döfött barn, ville hans hustru och han inte stanna kvar. De återvände till Helsingfors, till ingenting.

– Jag hade ingen tjänst att gå till, men med hjälp av Jussi Aro fick jag ett treårigt stipendium. Så jag startade ett stort arbete, som pågick i tio år, med att ge ut neo-assyriska texter med kommentarer. Det handlade om texter med väldigt olika innehåll; inte alls lätt att översätta och kommentera.

År 1977 blev Parpola professor vid University of Chicago. Efter två och ett halvt år återvände han dock till Helsingfors. Armas Salonen hade gått i pension och fakulteten kallade Parpola till en personlig professur i assyriologi.

– Det var ju helt klart ett steg neråt. University of Chicago hade högre status, större nätverk och bättre bibliotek. Dessutom halverades min lön. Men hemma är alltid hemma.

I trettio år fungerade Parpola som professor vid Helsingfors universitet. År 2009 gick han i pension. Till hans sorg utsågs ingen efterträdare. Däremot inrättades en tidsbunden specialprofessur som innehafts av Robert Rollinger. Men också den upphörde vid senaste årsskifte.

– Universiteten drabbas ständigt av omorganiseringar byggda på marknadstänkande. Det lider forskningen och undervisningen av. Assyriologin mår på ett sätt bra: vi har goda forskare och högklassig forskning. Men som ett resultat av alla reformer går det inte längre att studera assyriologi. Det är nu en del av “studiet av världskulturer”.

 

Popularisering

Simo Parpola är gift och har två barn och tre barnbarn. Hans hustru Sisko har varit lärare i finska, först i gymnasiet men sedan 15 år i ett fängelse. Själv är han, som många andra pensionärer, mycket aktiv. Snart utkommer hans nyaste bok, en etymologisk ordbok i sumeriska. Han har jobbat i tio år med detta projekt.

Parpola har gjort sig känd för att popularisera den assyriologiska forskningen och föra ut den till en bredare allmänhet. Det har bland annat skett genom ett projekt som kallas Melammu.

– Bakgrunden var att jag upplevde att assyriologin var väldigt isolerad som vetenskap. Jag ville ha samarbete med andra discipliner och också komma med resultat som var av intresse för den stora allmänheten. Vi befann oss i den konstiga situationen att det fanns forskning om priset på lök i Sumer, medan den senaste studien om tro och livsåskådning i Assyrien var hundra år gammal.

Parpola inbjöd till en första konferens i Finland där forskare från olika ämnen kom samman för att studera “Mesopotamiens kulturarv”. Till den första konferensen inbjöds tjugo forskare, många av dem ytterst framstående. Därtill kom fem assyrier som hade hört om projektet och ville vara med.

– Den första konferensen var mycket lyckad och vi organiserade oss och beslöt att fortsätta med årliga samlingar. Vi träffades sedan i Paris, Chicago, Ravenna och Innsbruck. Sen hamnade vi in i svårigheter genom att vi valde ordföranden som inte hade tid för vårt projekt. Efter en del svårigheter fungerar det hela igen, nu med Robert Rollinger som ordförande.

Vilket avtryck har du gjort i assyriologins historia?

– Jag har varit med och förändrat forskningen om det neo-assyriska imperiet. Nu finns alla källor utgivna i kritiska utgåvor. Det här gör att vi idag har en mycket fullständigare bild av Assyrien än tidigare. Tack vare mig finns dessa källor tillgängliga för forskningen. Dessutom har den assyriologiska forskning jag bedrivit påverkat bibelforskningen och studiet av tidig kristendom. Och sen har jag varit med om att ge dagens assyrier stöd i deras uppfattning att de härstammar från forntidens assyrier. Jag har hjälpt till att stärka deras självkänsla.

Kan man säga att det du drömde om som tonåring har gått i uppfyllelse?

– Ja, jag ville ägna mig åt forntidsforskning och det har jag gjort. Och jag har gett ett bidrag till den som jag är stolt över.