“Journalister i Sverige har alltför okritiskt återgett bilden som kurder i Syrien fört fram utan att ifrågasätta eller föra fram röster bland assyrier. Den odelat positiva bilden flera svenska opinionsbildare har av de kurdiska grupperna i Syrien är ett resultat av ett framgångsrikt kurdiskt pr-arbete”, skriver journalisten Dikran Ego

I dagarna har många svenska opinionsbildare och politiker uttalat sig om situationen i nordöstra Syrien. Medan farhågorna om Turkiets invasion är helt berättigade är bilden av de kurdiska grupperna alltför onyanserad och naiv. Den kurdiska milisgruppen YPG, som i allt relevant är PKK:s syriska gren, har hyllats som hjältar, kämpar för kvinnors rättigheter och demokratiska humanister. Journalister i Sverige har okritiskt tagit till sig bilden av konflikten som kurder i Syrien har fört fram medan röster bland assyrier och andra hörs nästan aldrig.

Vår kunskap om konflikter på avlägsna platser är många gånger förenklad. I dagens digitala värld där händelser får ett eget liv på sociala medier är trösklarna låga för den som vill påverka bilden av ett skeende. Detta gäller särkilt i dagens krigsföring där det har blivit allt viktigare för aktörerna att påverka världsopinionen. Som journalist med ursprung från konfliktens närområde och som har bevakat händelseutvecklingen sedan krigets utbrott, kan jag konstatera att den odelat positiva bilden flera svenska opinionsbildare har av de kurdiska grupperna i Syrien är ett resultat av ett framgångsrikt pr-arbete. Den kurdiska grupp som fyllde det maktvakuum som uppstod i nordöstra delen av landet sedan 2012 insåg tidigt vikten av att marknadsföra sig mot omvärlden. Gruppens styre skulle framställas som demokratiskt, tolerant och en frigörelse för kvinnor. 

Ett exempel på detta marknadsföringstänk var YPG:s etablering av den så kallade kvinnobyn Jinwar. Journalist efter journalist slussades (av fixare knutna till den kurdiska milisgruppen) till denna unika by för att berätta om hur kvinnorna i denna del av Syrien nu äntligen får uppleva frihet under YPG:s demokratiska, kvinnovänliga styre. För den som kommer från Syrien eller känner till landet framstår berättelsen som löjlig eller till och med skrattretande. Jämställdheten i Syrien har varit långt framskriden sedan årtionden och kvinnor återfinns på samhällets alla nivåer, från lärare och rektorer, till tjänstemän och politiker. Ändå blev det så att när SR Konflikts Cecilia Uddén åkte till området i december 2018 blev resultatet samma okritiska reportage från byn Jinwar som tiotals andra västerländska journalister redan hade gjort sig skyldiga till. Journalisterna föll för en noggrant utformad kuliss regisserad av YPG och blev i praktiken nyttiga idioter i en pr-plan som hjälpte till att projicera YPG:s önskade bild av deras styre, något som jag har uppmärksammat tidigare i tidningen Journalisten.

Ett annat exempel är västerländska journalisters referenser till kurdernas kristna eller assyriska allierade. En hel del av de västerländska journalisterna fick nämligen träffa eller intervjua assyrier i området som lovprisade den kurdiska gruppen och dess självutnämnda styre. Precis som med byn Jinwar var YPG:s syfte att marknadsföra styret som demokratiskt för att vinna sympatier i väst. Ingen av de västerländska journalisterna ägnade sig åt minsta research när de serverades dessa kristna intervjuoffer. Hade de gjort det skulle de ganska snart upptäcka att denna lilla klick av assyrier tillhör en sektliknande grupp som står under PKK:s inflytande och kontroll sedan 80-talet, och vars enda roll är att ge den kurdiska gruppen ett alibi och gott anseende. Detta alltmedan YPG mördar, hotar och förtrycker den överväldigande majoritet av assyrier i området som inte fogar sig in i deras led, vilket dokumenterats av bland andra assyriska konfederationen i EU. Dessa systematiska övergrepp, som få västerländska journalister känner till, har jag och min redaktion dokumenterat i detalj

Den kurdiska gruppen insåg tidigt vikten av bra pr-arbete och satsade allt för att påverka bilden av sig själva som demokratiska, toleranta och kvinnofrämjande hjältar. Det är skrämmande att se i vilken stor utsträckning som deras strategi fick avsedd effekt bland västerländska journalister, opinionsbildare och politiker. Med tanke på att samma journalister och opinionsbildare påpekar vikten av vaksamhet mot utländska påverkansaktioner har vi alla en anledning att vara oroliga och betydligt mer kritiska när vi slår på radion eller tv:n.

Not: En version av denna text skickades först in till redaktören för tidningen Journalisten som har valt att inte publicera den.