Sargon Maraha tycker att nyhetsbyrån ESNA motsäger sig själva när de bedyrar sin oro över hur oenigheten bland vårt folk riskerar att spela “Nationens gemensamma intressen” i händerna på vår fiende, när det är ESNA själva som ger oenigheten bränsle. Maraha tycker att ESNA, som seriös nyhetsbyrå, har varit partisk i konflikten mellan Sabri Atman och biskop Hazail Soumi, genom att man anklagat biskopen för att vara förrädare utan att ha låtit honom komma till tals.

Att ESNA väljer att etsa sig fast vid mina ordval som till exempel ”bannlyst” visar bara hur lite man har att komma med. Sabri Atman var förvisso inte bannlyst i den meningen att han var utesluten ur den syrisk-ortodoxa kyrkans gemenskap i Belgien. Däremot var han utesluten att, under den förra kyrkoledningen, hålla föredrag om Seyfo i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Belgien. Vidare påstår ESNA att de har försökt kontakta biskopen för en kommentar utan att nå honom. Noterbart är att den första artikeln släpptes före Seyfokonferensen i Bryssel, därmed har man gått ut i media innan man kontaktat biskopen. Som seriös nyhetsbyrå borde ESNA ha väntat tills man hade hört både Atmans och biskop Hazail Soumis version innan man bestämde sig för att löpa linan ut.

Biskopen har uttalat sig på ett sätt som ESNA tycker är fel, helt förståeligt. Däremot är det inte förståeligt varför ESNA, som värnar om nationens gemensamma intresse, inte velat skapa en dialog med biskopen? Alla konflikter går att lösa, speciellt våra interna konflikter. Frågan är om detta var syftet? ESNA har enligt min mening inte skött denna incident på ett sätt som gynnar nationens gemensamma intresse. En enkel intervju av ESNA med biskop Hazail Soumi hade kunnat radera alla frågetecken kring konflikten. Vill ESNA i framtiden fortsätta hävda en policy som värnar om “nationens gemensamma intresse” bör de skapa en dialog med  biskopen och låta honom komma till tals.

Jag vill också markera att jag författar mina artiklar självständigt utifrån personliga tankar och åsikter. Att jag skulle prioritera mina släktband med Biskop Hazail Soumi eller någon annan släkting före den assyriska frågan är inget som finns på min agenda. ESNAs iakttagelse är onyanserad och otydlig, vilket sänker nivån på debatten.

Jag är däremot djupt oroad över den kurs som vissa förespråkare för den assyriska nationen har antagit vad gäller kurdernas roll i Seyfo och dagens dystra utvecklingen i Irak. För att inte ta bort fokus från min första artikels budskap vill jag fortfarande uppmana till en kampanj mot kurderna och deras delaktighet i folkmordet på assyrierna 1915 i Turkiet.

Den stora organisatören var och förblir Turkiet, detta är en självklarhet för mig men samtidigt håller kurdernas roll på att helt glömmas bort. Deras handlingar var systematiska då de lyckades, med massakrer och slakt, tömma nästintill varenda assyrisk by på dess invånare. Idag är det kurderna som regerar i våra hemländer och idag håller kurderna på att bilda en egen stat samtidigt som vi är på väg att utplånas.

Då och då brukar våra organisationer lyfta upp frågan om kurdernas delaktighet i Seyfo, men på senare tid har denna fråga lyst med sin frånvaro. Att ESNA går ut i media och framhåller de kurdiska klanerna som ansvariga för folkmordet på assyrierna 1915 gör saken än mer oroande. Vad ger det för signaler åt vår nästkommande generation? Ska de lära sig att enbart några kurdiska klaner tog kål på ett helt folk? Vill man kräva ett erkännande på riksdagsnivå håller det inte att ställa olika kurdiska klaner mot väggen i Seyfofrågan.

Kurdernas ansvar i Seyfo bör tas på ett större allvar. Det är inte till vår fördel att våra egna organisationer ger kurderna nya möjligheter och ursäkter att skylla ifrån sig på. Många kurder idag använder sig nämligen av denna strategi och menar att det enbart var rövare och  klaner som deltog i folkmordet på assyrierna 1915, ett påstående
som sårar.

Den assyriska folkmordsfrågan är stor och lämnar ingen oberörd, men allt har sin gräns. Man ska kunna få säga sin åsikt som assyrier trots att den inte stämmer överens med ESNAs riktlinje utan att anklagas för förräderi. Sabri Atman har vid flera tillfällen under sina föreläsningar samt i den aktuella föreläsningen i Bryssel sagt att kurderna utnyttjades av Turkiet. Det köper jag inte – kurderna var inte beroende av turkarna och har aldrig varit det i modern tid, men de såg sin chans och tvekade inte. Ska jag då ha rätten att anklaga Atman för förräderi? Nej, absolut inte. Atman har sin åsikt liksom biskopen. Vill man kritisera ska det vara konstruktivt.

ESNA är tyvärr inte konstruktiva i sin kritik och de öppnar varken för dialog eller lösning. Pajkastningen har antagit alltför stora proportioner och tar onödigt mycket kraft av ett svagt och statslöst folk. Den assyriska nationen har inte råd med interna stridigheter av detta slag. Att ESNA vill värna om nationens gemensamma intressen och samtidigt bedriva häxjakt på våra kyrkliga ledare i modern tid låter ologiskt. Denna handling gynnar varken den assyriska nationen eller den syrisk (assyriska) ortodoxa kyrkan.